Dum i hela huvudet?

Jo, visst var det snällt. Och hon grät ju! Men var jag tvungen att byta tid med henne och krångla till det för mig själv?  Nu fick jag vakna 5.15 och förlorar dessutom 1,5 timmar arbetstid eftersom jag måste gå tidigare. När ska jag lära mig att bara vara empatisk och ge sjutton i att lösa problemet? Tur att det var mest på min bekostnad (och lite på J). 

Men jag kanske hamnar lite plus på karman eller åtminstone jämnar ut det lite… okej, inte ligger lika mycket på minus då?

Sen tog jag för lite socker i kaffet… *gnäll*

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.